.

har aldrig i hela mitt liv vart så här nere!
& nu är jag seriös.
jag vet att allt hänger på mig, jag ska inte sitta och tycka synd om mig själv.
det är jag själv som har valt det och väljer att inte göra något åt det!
men det är så förbannad jävla jobbigt, just därför vill jag inte göra något åt det..
det blir ännu värre!
tårarna har runnit oavbrutet sen igår kväll, jag vet egentligen inte varför?
det drabbar bara mig, ingen annan ser ju de.
& allt jag gjort, allt jag ställt upp med och så som jag har försökt.
inte ens lite kan du ge mig tillbaka, inte ens ett tack.
inte kan du göra något jag verkligen ber dig om.
snälla älskade du, om du bara visste..
min säng är från och med nu mitt nya hem, kommer inte flytta mig härifrån förns jag mår bra.
riktigt bra!
men en sak känns lite lättande, jag är inte ensam.
men allt man hör, allt man ser utan att man lixom får.. det är det som sårar mest!
och sen att bli ljugen upp i ansiktet är nästan ännu värre.
man känner sig meningslös,värdelös.
undra hur mycket jag egentligen betyder?
kan inte vara mycket eftersom jag tåls att kliva på, kliva över och sen plocka upp, borsta av och pussa på.
säga förlåt och sen är allt bra.
visst, jätte bra för stunden. när jag kan ligga i din famn och känna din värme.
men så fort det kommer en dag, en dag då du kan.
släpper du genast mig, tar flaskan och mår så mycket bättre.
... eller sämre?
den frågan har jag frågat mig tusen gånger inatt.
& det finns inget svar, bara arga skrik och dumma ord.
dom sätter sig som ett klister över hela mig, kan inte glömma dom! kan inte ta bort dom!
måste bara inse att det måste komma ett slut..
men jag älskar dig, min alldeles egna fina vackra och faktiskt underbara pojkvän!
det är precis så jag ser det, egentligen!