.

men av lycka och lite fundersamhet skulle jag tro.

vet faktiskt inte riktigt varför..

men är en massa strul överallt nu!

familjen/familjerna är helt fucktup!

ingen lyssnar på mig och ingen verkar förstå.

jag inbillar mig att jag är lycklig, men vet inte vad jag egentligen är.

allt snurrar i huvudet.

tänkte sova nyss, men de gick mindre bra.

jag förstår inte vad det är med mig!?

jag överreagerar ju, det vet jag.

känns som att alkohol skulle hjälpa mig förjävla mycket..

tur det är midsommar snart, åka iväg och bara släppa allt i huvudet iväg till en annan plats.

hoppas det aldrig mer kommer tillbaka.

näe, nu låter jag sådär patetisk igen. men det är precis de här som vill komma ut!

de enda som får mig att må bra nu är erik, antar jag.

han är den bästa för hjärtat.

jag älskar honom.

och alla andra som tror en massa annat skit kan ta sig långt upp i röven.

förutfattade meningar eller vad de nu heter, stick åt fan för fan!

jag vet hur allt ligger till & jag sköter det bra själv.

behöver inte höra allt annat folks klagan!

- sköt ert själv!

jag är ren och så är det, kolla de om de nu är så himla intresant!

åh, nu blir jag sur å!

'

om någon nu läser det här så är det en onödig text men som jag behöver få ut.

minns inte ens vad jag skrev om från början, men what ever?

nu har jag skrivit ut det jag ville!

min enda riktiga lycka! <3